Tänkte ta bort mig blogg eftersom jag är så trött på alla snokare som inte ens känner mig utan enbart läser för att dom inte har några egna liv. Baaah jag blir så trött på alla. Skaffa en egen vardag istället? För min blogg handlar ju inte om ngt spännande eller intressant, det handlar ju om min tråkiga vardag som i princip inte går ut på nånting alls. Är det verkligen såååååå kul att läsa om? Nae skulle inte tro det va.
Idag var jag på jobbintervju :) fick jobbet, så ska jobba imorgon kl 10-18, lära mig deras kassasystem och så, det ska nog inte bli några problem :) det finns dock ett problem, det är att bussarna från Mantorps station till Mobilia går så sjukt dåligt, men man kan ju gå bara att det tar en stund, fast har inte så mycket till val, inte imorgon iaf. Finns två bussar att välja på, ena är framme 8:24 och den andra är framme 10:15. Fatta vad hemskt? Kan ju inte börja med att fråga om jag kan få börja en kvart senare, det funkar ju inte. Ger ju inget vidare bra intryck. Sen orkar man ju inte ta 8:24 heller, vad ska man göra i 1½ timme då? Sightseeing inne på CityGross? Säkert svinkul. Nej men atte, får ha en cykel eller nått att ställa på station varje dag, ser inget annat alternativ eftersom jag inte har körkort än.
Vet ni vad jag har kommit på? Jag har umgåtts med helt fel folk de sista åren, sånna som verkligen inte är bra människor, som har dåligt självförtroende och därför ägnar sina liv åt att snacka skit, eller som håller på med massa andra konstigheter. Nu har jag ju iofs slutat med det, man lär sig av sina misstag. Nu gäller inte det här alla, så känn dig inte träffad om du verkligen inte tror att jag menar dig ;) Ganska konstigt att folk fortfarande snackar skit om varandra, menar, är vi inte 19 år? När jag var liten tänkte jag att "alla kommer växa upp en dag och när man är 19 accepterar man andra som dom är", men vad hände? De beter sig exakt lika omoget som de gjorde då, om inte värre. Nu känner jag att jag kommit till det stadiet då jag inte bryr mig längre, här i Ljungsbro hör man dagligen saker om andra och även om sig själv, massa skitsnack hit och dit men jag vet inte, jag tror man är van? Jag skiter verkligen i vad alla nötter här tycker och tänker, för mig spelar det ingen roll över huvud taget och det känns så himla skönt att inte behöva bry sig. Det kommer en dag för alla, då de får tillbaka för allt de gjort och sagt, men det är nog inte förrän den dagen som man inser att det faktiskt är fel att viska om folk, skratta bakom ryggen osv (nu har jag ju inte hört att ngn gjort det om mej, men ni fattar). Och det här med bilddagboken, det är så jävla patetiskt det med. Sitter där och samlar på sig vänner för att ha så många som möjligt (fast man kanske inte ens känner dom), eller msn? Addar alla möjliga jävlar som man typ snackat med en gång, bara för att man vill ha många kontakter så att man verkar populär.. jag tog precis bort massor med folk som jag antingen tycker är helt rubbade i skallen, inte känner eller slutat umgås med. Det var skönt, nu har jag bara folk jag tycker om och som jag tycker har nått innanför pannbenet.
Alla har sina dåliga tider, det har jag också haft. Men man måste komma igen, kunna glömma det som varit och vara stolt för den man faktiskt är. Det finns ingen annan i världen som kan säga åt dig vad du ska göra, säga, ha på dig eller vilka vänner du ska ha - det är bara du som bestämmer över ditt eget liv.
Jag har alltid haft vänner, alltid haft någon att vara med och prata med när jag känt att det behövts. Men det finns allt för många som inte haft det och jag förstår varför, för barn är elaka, de trycker ner varandra som bara den. De förstår inte att personen mår dåligt och de förstår inte heller att det är fel att göra så. Det är ju inte acceptabelt egentligen men det är iaf mer acceptabelt än när folk över 15 år gör sånt, för de förstår vad de gör. Snälla, kan inte alla bara växa upp och behandla andra som de själva vill bli behandlade? Är det inte så regeln lyder? Vem kan ta sig rätten att förstöra en annan människas liv? Att tro att den är mer värd än någon annan?
Nu kanske ni undrar varför jag döpt det här inlägget till "lycklig", och det är för att jag är lycklig just nu :) allt går min väg och det känns inte som om jag skulle kunna ha det bättre. Det är skönt att känna så nu, efter alla motgångar som jagat en alltför länge. Men nu mår jag bra och det tänker jag inte låta någon ta ifrån mig.
Nu blev det lite för långt här igen, men läs på bara, ni som inte har nått annat liv.
